2014, part 1&2

Part 1

Året var 2014. Troligtvis det mest händelserika året hittills i mitt 16 åriga liv. Häromdagen då jag försökte sammanfatta detta år med några ord, kom jag fram till att det var oerhört svårt. Vissa adjektiv fastnade lite bättre: känslosamt, händelserikt, uppochnervänt, vågat, musikaliskt, farligt, äventyrligt men framför allt ett roligt och lyckligt år!

Tänkte göra en genomgång av det gångna året. Mest för min egen skull, men ni får också ta del av hela kalaset. Det kan hända att det blir lite rörigt, fast det tänker jag inte bry mig om.

Året började med en megaöverraskning i Sundom. ♥ Den händelsen kommer jag aldrig någonsin att glömma. Det känns som om det har gått mer än ett år sen dess, fast det är väl bara ett tecken på att händelserna har varit många. Då man minst anar det händer det. Alltså wow. Bland det mäktigaste jag varit med om! ♥

Under vintermånaderna var det många studiebesök och den gemensamma ansökan till yrkesskolor/gymnasier/folkhögskolor uppe på tapeten. Beslutsångesten var enorm, men var tvungen att göra ett beslut precis som alla andra nior.

 Vi firade mammas moster som fyllde 60 jämt med en överraskningsfest vid byskolan här i Kronoby, och släktingar från Fagersta kom över för att fira tillsammans med oss. En lyckad tillställning i den smällkalla vintern.

Flickorna firade Emmi's 16-årsdag hemma hos födelsedagsbarnet själv. :)

Jag försökte hitta ett sommarjobb, men det visade sig senare vara bottennapp. Lillebror Tosse hade många ishockeymatcher som vi följde med, och själv tränade jag fotboll för fulla muggar. Slutarbeten och en del andra skolarbeten kom småningom på löpande band. Vartefter jag checkade av alla måsten på min lista, kände jag lättnaden som smög sig på. Samtidigt steg nervositeten och förväntningarna inom mig inför det fantastiska sportlovet. 

Det var då som jag för första gången i mitt liv skulle få träffa pappas familj, alltså i Sverige. ♥ Detta är något jag aldrig nämnt specifikt på bloggen i och med att jag inte vet vem som läser mina inlägg. Efter att jag har fått smälta in upplevelsen och folk runt omkring här i byn småningom hört alla rykten, så känner jag att jag kan dela med mig en litenliten del. Det var en händelse som förändrade mitt, men också andras liv. Att säga hejdå efter det bästa sportlovet någonsin var det mest hjärtskärande jag upplevt. Saknar er oerhört mycket!! ♥♥

Samuel och Céline ♥

 Under vistelsen i Sverige var jag också hos mina släktingar i Fagersta.♥

Snön smälta sakta men säkert bort och det blev småningom vår. Utedag med skolan vid Köust, skolan hade hjälpinsamling till de fattiga i Estland, systrarna tog flera skogspromenader tillsammans, många födelsedagskalas, fick en till kusin, stafettkarnevalsträningarna drog igång, mycket att göra med elevföreningen och kioskverksamheten, firade kusin Nicoline, satt ute och njöt i vårsolen till tonerna av gitarren, var på middag med tjejerna vid Botnia, sjösatte båten, cyklade till villan i världens mest klottiga före, firade Tosses födelsedag vid villan och tog samtidigt årets första dopp i havet (21.4.), hade en vappen-fest i skolan med 70-tals tema, firade första maj vid villan, fick vara med På rymmen, mina flickor blev konfirmerade, var på inträdesprov till Yrkesakademin i Vasa, hade klasskväll med 9D, Haparandaresa med Bella, utomhussäsongen i fotboll drog igång.

I mitten av maj blev det fruktansvärt varmt helt mitt i plötsligt. Med omkring 25 graders värme passade jag på att inleda säsongen vid Gräven. HBK:s damlag vann över Myran, och sparkade således igång fotbollsserien med ett stort glädjerop!

Solen i Helsingfors var olidligt het under Stafettkarnevalen. Många passade på att ta chansen och sola fram en mycket fin boxarrygg då man satt och följde med loppen på läktaren vid Olympiastadion. ;-)

Randen var mycket fin lagom till skolavslutningen. Tänk, här tog grundskolan slut för min del. Ofattbart. Äldsta kusin Isabelle fick studenten. Ännu mer ofattbart!

Vår förra klass, 9D, var lugnt sagt speciell. Nu då jag vistas i Vasa kan jag inget annat än sakna den gamla klassen. Vi var alla väldigt olik varandra, både till utseendet och till sättet. Men det var väl det om gjorde oss så speciella? De flesta i vår klass var såna som satsade på skolarbetet, och vi var kända för att vara en rent ut sagt "plugiklass". I början av 7:an sa vi inte ett knäpp eller ett knyst till varandra, bara till dem man kände från förut. I jämförelse till de andra klasserna i vår årskurs var vi väldigt lugna, fast det ändrades nog med åren. Alla hade vi våra bättre stunder, och det tror jag att de flesta kan hålla med mig om. Vi hade kanske inte den starkaste klassandan i början av högstadiet, men den växte med tiden. Vår klass var (detta skulle jag egentligen inte vilja skriva, men jag vill inte ljuga heller)

väldigt grupperad om man säger så. Det syntes tydligt vem som umgicks med vem, vilket jag tycker är synd. Personkemin bör inte alltid vara perfekt för att kunna kommunicera. Det viktigaste i en klass är att alla blir accepterade så som de är.

Här vill jag också passa på att säga att jag dömer ingen till någonting, eller på något sätt försöker kränka någon. Dessa är bara mina tankar och mina åsikter. 

I efterhand mår jag smått dåligt över att stämningen var som den var ibland. Vi var helt enkelt alla så olika. I vår klass fanns sportfanatiker, bokslukare, jaktintresserade, fangirlare, flygplansälskare, musikintresserade, datagenier, djurälskare... Jaa, säg det som inte fanns!

Visst ska det finnas en salig blandning av många olika personligheter, men det kräver också att man klarar av att vara tillsammans med alla. Man behöver inte ha nära kontakt med alla klasskompisar, men det skulle ha varit roligt att kunna prata normalt med alla. Jag hade hemskt gärna sett att ingen hade fördomar mot någon, men det är tyvärr omöjligt att styra över någon annan. Var och en med sitt. Jag hoppas att man i framtiden kan tänka på att bemöta andra så som man själv vill bli bemött.

Trots detta måste jag erkänna att jag saknar alla. Våra bättre stunder som vi hade är oförglömliga. Jag tvivlar på att någon kommer att glömma Günther, eller tuban som skulle bli uppstoppad i.... Ja. Insidejoke.

9D var kanske inte den normalaste klassen, men vi får vara stolta över våra höga vitsord i alla prov och vår intelligens.Tillsammans var vi skolans Wikipedia.

Peace.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Part 2

Vi fick sommarlov och vädret visade sig vara på vår sida! Gräsmattan växte snabbare än man hann med, och det fick bli mitt sommarjobb under junimånad. Här bör tilläggas att vår gårdsplan är rätt så stor, likaså gräsytorna..

Många morgnar startade jag med morgonlänk, vilket var en väldigt bra start på dagen.

Villalivet drog igång på allvar. Fiskelyckan var inte den bästa, så jag beslöt mig för att pröva på nånting annat. Att måla i stekande het sol var kanske inte den mest briljanta idén jag har haft, men roligt var det så länge det varade. Mycket tid spenderades med Tilde och Fanny också. Vi byggde ihop en grill av stenar, och den användes många gånger i sommar.

Min kusin Rasmus kom upp hit till Kronoby. En massa bus och skoj, dagarna susade snabbt förbi.

Jag saknade äventyr i mitt liv och fick för mig att cykla från Kronoby ner till Sundom, sisådär 130 km. Det var banne mig en upplevelse! Varför skulle vädret vara på min sida den dagen? Naturligtvis skulle det regna halva vägen ner. Tack och lov slutade det då jag hade matpaus i Oravais. Packningen skulle jag bra ha kunnat sätta på bussen till Vasa i då jag cyklade förbi St1 i Oravais. :D Nästa sommar gör jag definitivt om detta äventyr, fast då har jag mer än gärna med mig sällskap ;-) Vem vet, kanske det blir cykeläventyr mot andra håll också? Då ska jag också ta och förbereda mig bättre med muskelvärken på ett eller annat sätt...

Kusin Emmi gick och blev myndig, så vi passade på och fira henne med rosa tema. Jag är och har alltid varit oerhört avundsjuk på hennes korta och fina hår!
Fotbollsspelandet med Rasmus och Lucas blev succé och vi hade det riktigt roligt!

I slutet av juni blev det återigen ganska kallt, och midsommaren var allt annat än varm. Minns inte när vi senast skulle ha haft ytterjacka och mössa på oss två dagar före midsommar? Då jag cyklade till och från villan under midsommarhelgen var det kallt som tusan.
Att äta varmkorv på en fotbollsmatch i sena juni för att försöka få upp kroppstemperaturen är väl lite att ta i skulle man tycka, eller?

Många var på Klacken, men jag var istället vid Sommarhemmet den sista lördagen i juni. Jag tror också att det var den ena av två gånger jag var till Sommarhemmet under sommarlovet, vilket inte är likt mig.. Mycket pidrospel blev det iaf som vanligt.

Innan jag packade min kappsäck för ett nytt sommaräventyr hann jag spendera rätt så mycket tid med min familj här hemma. Jag minns hur ångestfylld jag var för att jag inte egentligen alls hann vara med mina tjejkompisar.

Den 2.7 flög jag själv från ett kallt och regnigt Vasa till ett soligt och varmare Arlanda. Den gången var jag inte lika nervös som i vintras, men kan erkänna att det pirrade rätt så mycket i magen ändå. Jag fick spendera fem fantastiska dagar i Sverige tillsammans med min pappas familj. Vädret var verkligen på vår sida. Omkring 30 grader varmt varje dag! Vattenkrig, små bus och några hyss med Samuel, vattenkrig, utflykt med L&C, fotbollsspelande på gräsplan, klantMaja som gräftade upp gräsmattan då hon skulle skjuta bollen i målet (=fullträff..), funderingar, svampplockning, hoppande på studsmattan, Celines konfirmation, en hel dag ute med båten på sjön, sena nätter med sällskapsspelet Alias.. Åh dessa minnen. ♥ Att säga hejdå vid flygfältet var verkligen inte det lättaste efter allt det roliga som vi haft.

Det var egentligen meningen att jag skulle åka hem till Kronoby efter denna resa, men så blev det inte. Istället lämnade jag kvar i Sundom i och med att lilla kusin Engla skulle döpas. Före dopet var vi bl.a. ute vid Påsan och njöt för fulla muggar av det härliga sommarvädret. Det blev en stor överraskning för många på dopdagen då Sverige-borna kom över potten utan att "förvarna". Också Emmi blev rejält överraskad dagen före på Åminne skumdisco, en syn jag sent glömmer. 

Friterade bananer med vaniljglass som vi åt på Shanghai är något vi inte kan glömma tror jag, inte heller alla lakritsgodisar som vi "limmade fast" på tänderna. :D Bastubadande, simturer, solande, den fruktansvärt varma och långa löpning och cykelturen ut till skären med C (pjuh), Zumba med släktet (:D), fotbollsmatchen och den sena kvällen ute vid Kronvik, de vackra solnedgångarna... Oj du milde. Tårarna rinner.

Då det väl var dags att åka norrut mot Kronoby den 19.7 efter att ha varit på fri fot sedan den 2:a, var det om möjligt ännu värre att säga hejdå.

Väl hemma möttes jag av, förutom familjen, min morfar och hans fru. De hade varit på besök hos oss under tiden jag var i Sundom. Tacksam är jag för att jag hann se dem. Jag hann vara hemma ungefär ett dygn och tvätta kläder och sova i min egen säng en natt, för att sedan snabbt packa kappsäcken igen.

Sent på söndagskvällen den 20:e juli åkte hela familjen med en proppfull husbil ner mot Åbo. Vi sov vid hamnen och tog följande morgon färjan över till Stockholm. På måndag kväll anlände vi till Fagersta, där vi möttes av våra släktingar.

På onsdag förmiddag åkte vår familj och våra småkusiner upp mot Leksand. Camping var på agendan, något vi aldrig tidigare hade prövat på. Med facit i hand kan vi säga att det var en annorlunda upplevelse. Vi konstaterade att Leksand är inte riktigt den bästa campingen för äldre ungdomar. Vattenparken, eller vad jag ska kalla det, var.. Ja. Vi hade roligt :) , jo, men.. Den är kanske mer för barn. Personligen hade jag kanske trivts bättre om jag skulle ha haft en kompis med mig. Också här hade vi det bästa möjliga tänkbara vädret, bortsett från ena eftermiddagen då åskvädret låg precis ovanför oss.

På tillbakavägen mot Fagersta stannade vi och tittade ut över dalarnas mäktiga landskap vid Hotell Klockargården precis intill Siljan. Problemet var bara det att solen gassade på som aldrig förr och det var varmt så in i Mora. Vi besökte också Leksands knäckebrödsfabrik och shoppingcentret Kupolen i Borlänge.

Väl tillbaka i Fagersta var vi alla jättebruna och glada, men ack så trötta. 

De tre resterande dagarna som var kvar spenderade vi alla lite på olika håll. Vi bestämde oss för att ta det lugnt och försöka njuta så mycket som möjligt av semestern, vilket var välbehövande. Vi simmade och solade vid Eskiln och i Skeppmoraviken i och med att vädret fortfarande var toppen. Sista dagen var i Västerås på shoppingdag. En speciell dag må jag säga.

Den sista dagen blev sorglig på sitt ett vis. Det värsta var att Fanny lämnade sin ponnyhäst i Fagersta. Nej, skojade. Det är aldrig roligt att säga hejdå till de som står en nära ♥.

Att komma hem och få lägga sig ner i sin egen säng för att koppla av och tänka igenom allt som hade hänt, var verkligen skönt. Att vara på resande fot en hel månad utan att hinna stanna upp desto mer tär på krafterna. Helt utan att man hann blinka var det mitt i plötsligt augusti.

De sista sommarlovsdagarna spenderade jag med familjen vid villan. En fotbollsmatch fick jag spela i Nivala. En ungdomssamling vid Sommarhemmet, en mycket rolig sådan. Den enda riktiga sommarzumban var jag på. Besök från Terjärv. Fotografering med Heidi. Tandläkarbesök. Packning och förberedelser inför flytten till Vasa.

Där var den sommaren. 

Hann jag spela mycket fotboll? Hann jag vara mycket med mina tjejer? Hann jag vara hemma mycket? Nej.

Var det en bra sommar ändå? Ja.

Det är klart att jag grubblar över hur det skulle ha sett ut ifall jag inte hade åkt iväg på egen hand i början av juli. Jag hade haft möjlighet att vara med mina kompisar och spela fotbollsmatcher på löpande band. Men den här sommaren blev såhär. Jag ångrar ingenting. Eller jo, en sak. Att jag inte förde dagbok varje dag. Och en till. Att jag inte umgicks mer med mina närmaste vänner i juni då jag var hemma.

Sommaren 2014 var en mycket känslosam sommar. En berg och dalbana. Men jag har aldrig haft så många glädjefyllda stunder tidigare som denna sommar.
Det är en sommar jag aldrig kommer att glömma.

Part 3 hinner jag inte sammanfatta klart innan 2014 är över, eftersom jag åker iväg på läger över nyåret. Därför vill jag passa på och hälsa er alla ett riktigt Gott Nytt År 2015! Må det kommande året vara fylld med lika mycket skratt och glädje som 2014 hade med sig. ♥