Trött, tröttare, tröttast

Just nu ligger jag i sängen, färdig för att när som helst börja sova. Ögonlocken är otroligt tunga och mitt huvud väger säkerligen 356829391947981627 kg. Trots min trötthet, kan jag inte börja sova. Jag oroar mig inför helgen och nästa vecka som komma skall. Imorgon kväll hinner jag knappt komma hem innan jag ska vidare på läger till Sommarhemmet. Där ska jag vara till lördagkväll. På söndag är det visst nån som fyller år, och sen på kvällen har jag fotbollsmatch i Kälviä. Där emellan skulle jag mer än hemskt gärna vilja träffa mina vänner och umgås med familjen, men fattar inte hur jag ska hinna/orka med allt jag vill göra. Varför i all sin dar är helgerna så korta?!

Nästa vecka börjar studierna riktigt på allvar. Skulle gärna vilja vara utvilad då. Har på känn att jag kommer vara helt slut på måndagmorgon, så jag ber redan nu om ursäkt till mina internatskompisar för mitt humör..

Jag har alltid fått höra att man inte ska ta ut bekymmer i förväg, men nu känns det aningen svårt att inte tänka på det.

Bloggar mera sen då jag har tid, ibland måste man prioritera vad som går före - i det här fallet: skolarbete eller dator?

Hoppas att ni har det bra!
Kram ♡

Vart tusan tar tiden vägen?

Söndagkväll. En ganska trött Lotta sitter i bussen på väg mot Vasa. Småningom blir väl detta också en vana, att komma hem från internatet på fredagar och åka tillbaka på söndag. Jag kan inte påstå att jag ångrar mig över mitt val att åka hem över helgen. Hemma är alltid hemma. Det var så makalöst skönt att komma hem kring fyra, dra på mig mjukisbyxorna och en alldeles för stor pyjamaströja och slänga mig raklång på min egen säng. Den känslan är nästintill obeskrivlig den också.

Jag har njutit varje minut av att vara hemma i lugna Kronoby. I fredags var hela familjen till stan för att mathandla, och så åt vi på Subway. Hann bara hemvia och byta om kläder och sen åkte en slut tjej vidare på äventyr till Sommarhemmet på ungdomssamling med en massa härliga människor. Att komma dit och direkt bli bemött av en massa kramar och glada människor, jaa'a. Plötsligt var jag inte så trött längre.
Jag tycker så om att spendera mina fredag- och lördagkvällar tillsammans med dem! Alla ger mig så mycket med ny energi, och jag lämnar alltid Sommarhemmet med ett leende på läpparna! ♡ Vill bara tacka er för att ni finns. Vet inte var jag skulle stå idag utan er!♡

Igår hade jag sovmorgon, men eftersom det blev en sen natt sov jag inte riktigt tillräckligt. Vi ställde oss i ordning här hemma och så var vi på loppisrace här i Kronoby. Har inte så mycket att säga om det.
Mamma, Tosse och jag for iväg till stan direkt efteråt för att inhandla nödvändiga saker till internatet. Hann en snabb sväng via ett loppis, och hittade faktiskt en riktigt mysig, stor huppari.
På kvällen blev jag inbjuden till en filmkväll, men jag var så trött så jag bestämde mig för att stanna hemma. Resten av familjen for till våra familjebekanta, så jag var ensam hemma. Satt och pysslade en stund på min skoldagbok, och sen efter mycket krångel med min dator skypade jag med Céline. ♡ Hann även vara ute och köra en sista gång med vår mönkiä.

Imorse var det tänkt att jag skulle vakna i tid, men ett ljushuvud till min bror väckte mig inte innan de åkte iväg på traktorpulling. Vaknade av mig själv kl. 11, dit for den morgonen. Npja, ingen skada skedd. Mamma var i morgonskifte, så jag passade på att städa huset och tvätta kläder. Jag har haft kvalitetstid med mina yngsta systrar hela eftermiddagen. Vi har suttit och färglagt bilder som jag ska limma på mina skolböcker. Ni må tycka att jag är barnslig, men det struntar jag i.
Efter att vi var klar med det, for vi ut på cykel- och rullskrinskolänk. Då vi kom hem, hoppade jag i duschen och mamma började laga mat. Jag packade mina 300 väskor, åt och så var det bara att ställa sig iväg till bussen.

Vi börjar småningom närma oss Vasa, så jag ska avrunda detta inlägg. Bloggar via mobilen, så jag kan inte ladda upp bilder var som helst i inläggen. Sen då jag har tid, ska jag se till att skriva om den gångna veckans händelser och hur första skolveckan var.

Önskar er alla en riktigt fin vecka! ♡
Kram!

First day, check!

Här är jag nu då, i Gamla Vasa på internatet. Igår blev det lite så som jag hade förutspått, men vi hann bra i alla fall. Tilde och Fanny stannade hemma, det skulle ha blivit så sent före de skulle ha kommit sig i säng om de skulle ha följt med hit. Jag tror att jag aldrig har haft så mycket nerpackat tidigare som igår. Jösses.

Vi kom hit till internatet kring 20-tiden, men det tog en stund innan jag fick min nyckel. Typ alla här bor tillsammans med en rumskompis, och jag fick turen att bo med en trevlig typ. Det enda som jag klagar lite på här är att det är så otroligt stelt och aningen slitna internat. Jag skulle när som helst kunna tapetsera om här. Men, det är bara att göra det bästa av situationen och göra det så hemtrevligt som möjligt. Då jag har fått satt upp lite foton här och tagit med lite inredningssaker, kan jag sätta upp bild hit till bloggen. :)

Det kändes verkligen konstigt att lämna här och se hur mamma, Anders och Tosse satte sig i bilen då vi hade sagt hejdå åt varandra. En liten tår rann ner för min kind, men jag kommer ju ändå att komma hem till helgerna.

Det tog en stund innan jag somnade inatt. Tack och lov hade vi sovmorgon i morse, vi började först klockan 10. Vi hade en samling i gymnastiksalen och blev informerade om en del. Efteråt blev vi guidade runt klassvis av tutorer, och vi fick reda på vem vi har på klassen. Det blev till mattid, och precis som förra gången då jag var här serverades det jättegod mat. Spaghetti med köttfärssås, absolut inget att klaga på!

Efter maten var vi med vår klass och vår gruppansvarige (typ klassföreståndare), och försökte lära oss varandras namn genom att ha olika namnlekar. Det lär nog ska ta sin tid innan namnen fastnar i huvudet..

Till sist innan vi fick sluta för dagen satt vi och skrev om hur vår första "skoldag" hade varit, som vi sen ska läsa i slutet av detta skolår. Med andra ord har vi haft en riktigt mjuk start.
Imorgon ska vi på typ studiebesök, eller vad jag ska kalla det, till Smedsby. På onsdag har vi grupparbete, och på torsdagsmorgonen ska vi till Hankmo lägergård och vara där till fredag. Alla ettor från YA! ska ha ett så kallat läger, så det ska bli roligt. :)

Mycket mera har det inte hänt. Sakta men säkert kommer vi nog alla in i rutinerna här. I morse var nästan så gott som alla ansikten okända, men redan efter en kort dag har jag lärt känna en del människor.
Noo blir e järåv ennu ska ni sii!

Nu ska jag sätta upp lite fotografier här, och sen kommer min faster och hämtar mig härifrån. Ska spendera kvällen i Sundom. :)

Ha det bra!

Pitkästä aikaa - Long time no see - Länge sen

Ja hörni vänner och ovänner. Hjälp vad länge sen jag sist bloggade!! Det känns verkligen jättekonstigt att skriva ett inlägg igen, orden kommer inte upp i huvudet på löpande band som de gjorde tidigare, men det har väl lite att göra med hur trött jag är. Det blev alldeles för få timmars nattsömn denna natt... Är huvudet dum får kroppen lida, så är det bara. Roligt var det i alla fall igår på ungdomssamlingen, och även fast det blev en sen natt/tidig morgon så ångrar jag det inte. Man ska ta vara på den tiden man har!

Vadå galna typer? :'D

Nu har jag bara ett litet problem... Eller då jag tänker efter ordentligt så har jag två.

Nej, jag har tre. Nä, åtminstone fyra. Vara hur många de vill, men det som stör mig mest nu är tidsbristen och min trötthet.

Det har hänt fruktansvärt mycket sen 26:e mars kan jag lova er. En av de större och glada händelserna är att jag kom in till Vasa på social- och hälsovårdsbranschen, vilket innebär att jag ska börja studera till närvårdare - imorgon. Ja, imorgon börjar skolan. Ja, jag fattar inte vart sommarlovet har tagit vägen!

Här sitter jag vid mitt skrivbord i mitt - milt sagt - kaotiska rum här hemma i min pyjamaströja och skriver ett blogginlägg. Sakta dagen ifrån oss skrider, typ. Nej, jag borde egentligen packa det sista, men det känns så konstigt bara. Det var först igår jag insåg att jag verkligen ska flytta hemifrån. Visst, jag kommer hem till de flesta helgerna, men ändå. Tidigare har jag bara haft positiva tankar kring det, men nu idag börjar ångesten sakta krypa fram. Jag kommer att sakna lilla Kronoby enormt mycket. Inte bara själva byn, även mina nära och kära här. De flesta av mina kompisar börjar i Kronoby Gymnasium imorgon. Jag hade till en början också tänkt det, men så blev det såhär. 

Jag är lite orolig över min skolgång och mina studier, eftersom att jag har bestämt mig för att läsa kombi (alltså jag kombinerar närvårdarstudierna med gymnasiestudier). Tidigare i somras beslöt jag mig för att lämna fotbollen och fotbollsskorna till sidan under det kommande läsåret. Det känns inte bra. Då jag bekräftade min studieplats visste jag att jag skulle vara tvungen att göra det, men ändå trodde jag på något konstigt sätt att det skulle gå.

Man ska inte ta ut något i förväg, men knappast har jag varken tid eller möjlighet att träna fotboll så länge jag bor i Vasa. Det måste vänta till nästa sommar. Detta innebär i sin tur att jag borde ha mer fritid, så jag skulle inte behöva oroa mig för mina studier. Men jag kommer igen med fotbollen nästa sommar! :)

 Att bo på internat kommer att bli både nytt och spännande. I skrivande stund vet jag varken i vilket internat jag ska bo i eller med vem jag ska bo med. Tidigare har jag varit lugn och sansad och inte tänkt så mycket på det, men nu börjar nervositeten småningom dyka upp. Jag känner i princip ingen som ska börja i min klass. Hjälp.

Har väldigt mycket att skriva om, och skulle kunna fortsätta hur långt som helst på detta inlägg. Men för att jag ska hinna med allt jag ska ha gjort idag, är jag inget annat än illa tvungen att slita mig från datorn och börja aktivera mig. Jag har en stark känsla av att det kommer bli tidsbrist ändå, så det är lika bra att börja bocka av saker från min långa Att göra - lista.

Och jag vet, oavsett hur jag än hade valt, hade det blivit ett äventyr! Nu ska jag se till att detta blir något oförglömligt, och ta vara på tiden. Oberoende vad som än händer, vet jag att det blir bra i slutändan. Det har jag många bevis på! Sist och slutligen är jag mycket mer förväntansfull och glad, än ledsen och ångestfylld. Believe you can, and you're halfway there.

Uppdaterar mer sen då jag har tid över.

Ha det så bra,

kram! ♥