Att man lyckas!

Gissa vad? I morse (eller på förmiddagen ska jag kanske säga..), steg jag upp 10:40. Som både jag och ni märker, så går det inte så himmelens bra för mig att ställa om min tidtabell i dygnet.. Men det är bara att fortsätta kämpa. Imorgon är det en ny dag, trots allt!
Däremot går det väldans bra med havregrynsgröten om morgnarna! Jag har till och med fått fler medlemmar i min gröt-klubb som jag startade i torsdags! Två små mysiga kreatur till lillasystrar!

Och så måste jag passa på att skriva om mina fantastiska krafter inom bakningen *host,host*
Jag var på ett väldigt bra bakningshumör innan jag bestämde mig för att börja baka. Det var lite bråk om vad jag skulle baka, men vi kom fram till att den fick bli den klassiska kladdiga kladdkakan. Den kakan har jag bakat 100 tusen gånger förut, så jag kunde ju bara inte misslyckas med den - eller ?
Jag vispade äggen och sockret vitt och pösigt. Smälte smöret i en kastrull. Blandade de torra ingredienserna ihop, och så lade jag hela alltihopan i sockerblandningen - trodde jag. Till sist smorde jag in kakformen med smör och la den underbart goda smeten i den. Trots att det smakade bra, så visste jag att det var någonting som var annorlunda i smaken. Det var någonting som fattades. Då jag skulle sätta kakan i den varma ugnen, såg jag plötsligt att kastrullen med det smälta smöret låg kvar på plattan. Typiskt mig! Det var bara att börja om från början - dock med smöret i smeten.

Ja ja, det var den storyn. Nu ska jag hoppa i en snabb dusch, och sen ska jag pysa iväg med mamma till stan.
Ha det gött kära bloggläsare!
/ Yra Lott@

Bara för att jag saknar mina småkusiner så enormt mycket! ♥

Den här låten spelades om och om igen så länge de var här hos oss.. ♥