måndag 27 maj 2013

There is no buddy like a brother

Visst är det så? Den där känslan som uppstår då lillebror plötsligt utbrister vid matbordet;
"Mamma vilken tid ska vi fara ti högstadie ikväld??"'

Min lillebror, Christoffer, ska börja i årskurs 7 till hösten. Det kan bara inte vara sant! Jag sitter här och tänker på hur spänd jag var då jag skulle börja i högstadiet för exakt 2 år sedan..


Efter alla dessa år, kan jag bara inte förstå vart tiden har flugit förbi. Tänk hur lyckligt lottad jag är som får ha just dig som lillebror! Numera är det sällan vi får "kvalitetstid" med varandra, utan att det kommer något hinder emellan. Jag minns då vi bodde i höghusen, vi hade bara varandra att leka med. Tänk så många hyss vi har hittat på, tänk så många gånger mamma har behövt vara arg på oss, tänk så extremt många gånger vi har bråkat, och framför allt.. Tänk så många gånger vi har haft roligt tillsammans! Ibland önskar jag att tiden kunde stanna.




Jag har alltid velat ha en storasyster. En storasyster som man skulle kunna bråka med, dela kläder med, prata om allting mellan himmel och jord, umgås med osv. Eftersom jag är äldst så har jag aldrig förstått hur det är att ha ett äldre syskon. Men ju äldre jag blir, destu mer börjar jag inse att det är riktigt roligt att ha en lillebror. Fastän han är en pojke så har vi ändå haft en stor nytta av varandra. Till discon har det ibland varit svårt att välja kläder, och då är det bra att ha honom att ge råd. Ett x-antal gånger har han nog också kommit in till mitt rum och frågat: "Kan ja ha dehär på me ikväld?" 




Men det är ju inte det som det handlar om, nej. Det är ju gemenskapen och relationen mellan varandra. I den här åldern är det ibland svårt att få sagt ut vissa känslor. T.ex. den här korta frasen:  "Jag är jätteglad över att få ha dig som lillebror." Jag skulle aldrig kunna säga det rakt ut till dig, men däremot är det lätt att få det nerskrivet på ett födelsedagskort.


Ungefär precis varje gång vi bråkar är det alltid jag som får bära skulden för något han har gjort. Men jag börjar bli van...

Alltid snäll som en ängel, javisst!
Även om det är länge kvar tills hösten, så vet jag att det kommer att gå undan på ett huj. Tiden går fort när man har roligt. Så nu om någon gång tänker jag önska dig lycka till i framtiden (det lär ska behövas!). Du är den bästa lillebror man kan ha!

/ din syster Lotta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar