Valter är den mest ödmjukaste person jag någonsin har mött. Han var alltid lika glad och tacksam över att vi kom och hälsade på honom till hans stora, gula hus. Varje gång fick vi endera Marianne-karameller, Gotlerkorv, Marie-kex eller Eucalyptus-halspastiller. Oj så gott det var! Mamma var alltid så arg över att vi fick "godis" in i veckan, men Valter hade en glimt i ögonen och sa : "Låt döm nu taa för se, å taa nu mesama fö båå öögona!" Och så minns jag att varje gång hade både jag och Tosse problem med att lämna skorna i tamburen... Valter hade alltid så fint städat hemma hos sig. Han klarade sig på egen hand, han vägrade att ta emot hjälp av någon annan. Endast om han hade en riktigt superbra ursäkt kunde han eventuellt tänka sig att mamma kunde hjälpa till, men någon annan fick aldrig hjälpa honom, nej.
Ack så envis han var. Eller envis är bara förnamnet. Jag minns att min fadder Babo hade med sig en käpp som stöd då man går (ni vet säkert vad jag menar) till Valter från Åldringshemmet (alltså Sandbacka Vårdcenter), och efter många om och men började han smått använda den så småningom. Plötsligt en dag fick han syn på en yttepyttelitenminimal lapp på käppen var det stod "SVC" , som står för Sandbacka Vårdcenter. Efter det använde han den aldrig, vilket ledde till att vi fick returnera käppen tillbaka till Åldringshemmet.
Hemma hos Valter var det alltid snyggt och prydligt. Varenda liten sak var alltid på sin plats, om det så var bestick och glas eller hans bläckpennor och sitt lilla ritblock. Då jag gick på 2:an var jag en vinternatt och sov över hos honom. Det är den enda gången, och jag önskar att jag hade varit oftare. Vi hade det alltid så roligt! Han kallade oss, alltså barnen, för Valters gulli-tipona ♥ Valter var en höjdare på kortspel. Det första minnet jag har av honom är då han sitter och lär mig kortspelet "Dorik" vid mommos. Han fick alltid en ny kortlek av K & K då de kom hem till honom varje sommar. Jag var varje gång lika avundsjuk, eftersom jag också ville ha en..
Valter är kanske mest känd i byn som "den långsammaste chauffören med den gräddgula Saaben". Ja, jag skämtar inte. Det fanns säkert ingen annan som körde lika försiktigt och långsamt som han. Den gräddgula bilen är numera min, och den kommer nog i användning så fort jag får körkort om ca. 3 år! Önskar bara att den startar då också, bilen är trots allt ganska gammal.
En annan sak jag minns bra är att han hade/har en sittgräsklippare. Den var han så stolt över, och mommo var varje gång lika frustrerad över att Tosse fick sitta på med Valter då han klippte gräsmattan hos honom och hos mommo. Och oj så många gånger vi har suttit och äntrat om saker och ting. Nästan varje gång slutade med att han for hem och bajsa. Ungefär. Skämt och sido! Men faktiskt nu då jag nämner det, han kunde aldrig göra sina behov på någon annans wc, utan det skulle vara hemma hos honom. Punkt slut med det.
Alla vet hur man spelar kortspelet Uno, visst? Jag minns då jag lärde Valter att spela det. Det fanns bara ett problem. Hann kunde räkna hur bra som helt, men han var färgblind. Varje gång vi spelade Uno hade han alltid lika stort problem med att se skillnad på röd och grön.. Jag och Tosse hade i alla fall roligt åt det, man fick ju se alla hans kort samtidigt, hihi!
På tal om att vara färgblind. Valter tyckte att sommaren var så vacker, eftersom den var röd.. Jaja, alla är vi olika!
Tänk så liten jag var då jag, mamma, Tosse och Valter var på vår första åktur till Fagersta. Jag minns ingenting av den resan, men mamma har berättat mycket om den. Vi åkte ner till Åbo med Ingves Släktbuss, for över med färjan Viking Line på natten, och så kom vi fram till Stockholm morgonen därpå. Sen åkte vi med buss ända till Västerås, där våra släktingar från Fagersta hämtade oss.
Jag saknar dig så otroligt mycket så det är inte klokt! Du skulle säkert leva ännu idag om du inte hade ramlat och brutit lårbenet/höftbenet? Då skulle du inte ha behövt gå igenom en operation, och då hade du säkert klarat dig tills idag. Du skulle vara 97 år, tänk vad gammal! Önskar att jag hade spenderat mer tid med dig än vad jag gjorde, men det kan jag inte ändra på nu mera. Hoppas du har det bra i himlen, tänker på dig mer än vad du tror, närmare sagt varje dag.
/ Din gulli-tipa Lotta
Alla vet hur man spelar kortspelet Uno, visst? Jag minns då jag lärde Valter att spela det. Det fanns bara ett problem. Hann kunde räkna hur bra som helt, men han var färgblind. Varje gång vi spelade Uno hade han alltid lika stort problem med att se skillnad på röd och grön.. Jag och Tosse hade i alla fall roligt åt det, man fick ju se alla hans kort samtidigt, hihi!
På tal om att vara färgblind. Valter tyckte att sommaren var så vacker, eftersom den var röd.. Jaja, alla är vi olika!
Tänk så liten jag var då jag, mamma, Tosse och Valter var på vår första åktur till Fagersta. Jag minns ingenting av den resan, men mamma har berättat mycket om den. Vi åkte ner till Åbo med Ingves Släktbuss, for över med färjan Viking Line på natten, och så kom vi fram till Stockholm morgonen därpå. Sen åkte vi med buss ända till Västerås, där våra släktingar från Fagersta hämtade oss.
Jag saknar dig så otroligt mycket så det är inte klokt! Du skulle säkert leva ännu idag om du inte hade ramlat och brutit lårbenet/höftbenet? Då skulle du inte ha behövt gå igenom en operation, och då hade du säkert klarat dig tills idag. Du skulle vara 97 år, tänk vad gammal! Önskar att jag hade spenderat mer tid med dig än vad jag gjorde, men det kan jag inte ändra på nu mera. Hoppas du har det bra i himlen, tänker på dig mer än vad du tror, närmare sagt varje dag.
/ Din gulli-tipa Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar