För de flesta är jag känd som en av de gladaste, mest utåtriktade, skrattande och positiva människan omkring här i nejden. Okej, kanske jag överdrev lite grann, men långt ifrån är det nog inte. Mitt högljudda skratt brukar höras på långt håll. Om jag får ett passligt tillfälle pratar jag på som en pratkvarn. Kan inte påstå att det är svårt att lära känna mig, nej tvärtom.
Nu de senaste två-tre åren har det hänt något med mig. Jag är helt enkelt inte mig själv. Vet inte riktigt vad det beror på. Visst, man utvecklas mer och mer för varje dag som går... Men ändå. Nu för tiden får jag ofta höra frågan "Vart har hondee glad Lotta fösvunni?". Jaa-a, det frågar jag mig själv också. Vart har den glada Lotta försvunnit? Det gör ont inom mig att få höra något sådant. Vissa personer menar att jag har blivit mer tillbakadragen under dessa år som jag har gått i högstadiet, och jag kan inget annat än hålla med dem.
Hade egentligen inte tänkt ge något nyårslöfte för 2014, men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det vore en bra idé för mig att försöka hålla ett. I år ska jag försöka leva ett normalt liv, fyllt med massor av glädje och positivitet. Varför slösa bort "de bästa åren" med att vara negativ, då man kan vara positiv? Jag menar, om jag en gång i tiden har varit en glad Lotta... Inte är det väl omöjligt för mig att försöka ge den glada Lottan en till chans? Jag är less på att vara nedstämd regelbundet. Jag orkar inte med det längre. Okej, det är klart att det finns dagar då jag bara svävar omkring på molnen av lycka. Och ja, visst finns det dagar då jag bara vill gräva mig ner under jorden och inte komma tillbaka. Så är det för alla tror jag.
I slutet av det här året vill jag vara mig själv utan att behöva skämmas för den jag är. Man ska inte behöva gömma sig, för det blir bara jobbigt i slutändan. Var och en har rätt att vara sig själva, oberoende vad andra tycker. Sådeså!
Just nu känner jag att jag vill fortsätta med det som jag har haft uppehåll med under x-antal år, nämligen dans. Då jag var liten fanns det inget bättre än att dansa till Ricky Martin's Livin' la vida loca. Oj om jag inte har shejkat till den låten! Så fort jag hittar en dansgrupp att ansluta mig till, ska jag ta tillfället i akt och haka på direkt.
Härifrån tar vi nya tag och så ser vi vart det leder! Allt har sin tid, det här kommer inte att gå på hux-flux-snabb tid, nej. Det krävs en mycket stor vilja från mig för att jag ska klara av detta, men ingenting är omöjligt. Det har jag tusen bevis på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar