Jag har många drömmar, men av någon konstig anledning håller jag dem oftast för mig själv. Jag har alltid gjort det, och jag kommer högst troligen alltid att göra det också. Många säger att jag är alldeles för självkritisk och har för höga krav på mig själv. Nu på sista tiden har jag insett att de har rätt. Till en början var det jättesvårt för mig att inse att de inte pratade struntprat. Jag är väldigt envis och har haft svårt att låta någon annan påpeka mina prestationer. Då jag var liten trodde jag att det alltid var jag som hade rätt, men det har verkligen förändrats, vilket jag är tacksam över.
Fortsätt drömma, och se till att förverkliga det du önskar. Säg, vad vore livet utan drömmar?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar