Under en bussresa hemifrån till Vasa hinner man tänka igenom rätt så mycket. Jag har svårt att förstå vart tiden susar förbi.
Kvällen då jag tog den här selfien minns jag som igår. Det är trotsallt faktiskt 2 år sedan. Tidigare samma dag hade jag och några andra elever från min årskurs varit på ett av många studiebesök som gjordes under hösten på 9an. Det var många skolor som det fanns att välja mellan. De allra flesta från min årskurs hade ganska snabbt på klart att de skulle söka in till gymnasiet strax intill vårt högstadium.
Varje år i mitten av februari firar tredjeårets gymnasiestuderanden att alla studentprov är skrivna genom att klä ut sig och besöka förskolan, låg- och högstadieskolorna i kommunen. De har med sig massor av olika godissorter och kommer rusande igenom byggnaderna ropandes "Abi, abi, abi! Hej, hej, hej!". Varje år var det lika spännande att vänta på dem. Varje år var man lika förväntansfull- vem har klätt ut sig bäst? Varje år var det lika stor trängsel efter Abi-gänget- alla skulle plocka åt sig så mycket godis åt sig på en och samma gång.
Då jag gick i lågstadiet och ännu i mitten av högstadiet drömde jag om att jag också en vacker vinterdag skulle få göra samma sak. Jag drömde om att jag en vacker studentmissionsdag skulle få kasta min studentmössa högt upp i luften och fira studentexamen tillsammans med mina vänner likt som i High School Musical, typ.
Jag har alltid haft och har fortfarande stora problem med min beslutsångest. Vid skrivbordet där jag satt och tog selfien den där dagen för två år sedan var det många tankar som snurrade runt i mitt huvud. Jag såg på gamla fotografier från då jag var liten och busig. Liten och omedvetande om hur det är att växa upp. Omedvetande om hur jobbigt det är med alla val som ska göras. Alla val som måste göras för att kunna fortsätta utvecklas i livet. Jag drömde mig tillbaka till förskolan. I förskolan där man bekymrade sig över vilket träd i Trulleskogen man skulle välja att ha som sitt eget.
Då jag satt där hade jag aldrig kunnat tro att jag nu, två år senare, skulle sitta i en buss påväg till Vasa. Till Vasa för att fortsätta mina närvårdarstudier. Ett yrke utan studentexamen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar