Jag misstänker att det blir en ändring på det småningom. Som jag skrev i höstas så skriver jag då jag känner för det, och därför tänker jag inte nu heller be varken mig själv eller nån annan om ursäkt för att bloggen stått och gapat tom. Nej, jag står fast vid mina tidigare sagda ord.
Överlag flyter vardagen på. Skulle egentligen vara ute på praktikperiod nu fram till vecka 15, men eftersom jag sommarjobbade flitigt i somras fick jag ta de timmar till godo till den här praktikperioden. Det innebär i sin tur att jag har ledigt från skolan fram till vecka 16, alltså hela 8 veckor (!). Ärligt talat har jag nog inte insett att det är verklighet. Eller, om jag ska vara ärlig kanske jag inte vill att det ska vara verklighet. 4 veckor praktik väntar i Oslo från och med vecka 16 (tjohoo!) och sen tar jag sommarlov. Wow.
Här kommer ett sidospår (jag har en tendens att införa sådana i mina funderingar..) Jag har så länge jag kan minnas varit en människa som funderar över allt och alla. Det är en egenskap som jag har svårt att acceptera hos mig själv. Ibland, eller mycket ofta, känns det väldigt jobbigt. Att ständigt tänka på vad andra ska tycka och tänka om jag gör si eller så tär på psyket.
I höstas insåg jag att jag småningom borde lämna det lite åt sidan. Nu i vinter har jag kommit så långt att jag har infört tankesättet "Försök att inte tänka på vad andra tycker, gör det som känns bäst för dig just nu" i många situationer.
Det är rentav fascinerande att inse hur mycket man har att lära om sig själv ännu. I slutet av nian trodde jag att jag på ett ungefär visste vem jag var - ack så fel jag hade. Än idag upptäcker jag nya egenskaper hos mig själv, både positiva och negativa. Det ironiska i detta är att många har sagt till mig tidigare att man ständigt utvecklas personligt. Visst har jag tagit orden till mig, men jag har nog inte riktigt insett att det på riktigt stämmer.
Nåja, poängen med detta inlägg var att i takt med att jag lär mig mer och mer hur jag själv fungerar, kan jag lära mig acceptera mina starka, men också framför allt svaga sidor. Det leder också till att jag kan jobba på att få upp min egna självkänsla. Och, kanske det bästa med det hela- jag kan också acceptera att jag inte är det jag gör. Alltså, mitt värde ligger inte i det vad jag gör, utan i den jag är.
Det var en som sa till mig för en bra lång tid sedan att man inte kan leda en annan människa längre än vad man själv har kommit. Den tanken lämnade och gro i mitt undermedvetna. Nu inser jag att det ligger en viss sanning i det. Om jag inte kan ta åt mig att jag är värdefull och bra nog genom att bara vara mig själv, hur i hela vida världen skulle jag då kunna tala om och bevisa på ett trovärdigt sätt för en annan människa att han eller hon är värdefull precis som den människan är?
Oj kära nån då, ibland blir jag skrämd över mina egna tankar. Rätt ofta skulle jag kunna sitta och filosofera om allt möjligt, för att sedan anteckna ner allt. Jag hoppas att jag gör det med bra samvete nu under dessa 8 lediga veckor. Om sanningen ska fram så har jag svårt att bara vara, utan att ha några måsten, utan att behöva göra något. Jag har svårt att unna mig själv det jag verkligen tycker om att göra. Men- jag jobbar på det. En vacker dag vill jag kunna sitta och bara göra ingenting- utan att ha dåligt samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar