Kärleken är störst av allt

- Sluta! Jag dör! Du vet att jag inte står ut med detta.
- Jag kan inte sluta, det vet du. Du dör inte, i så fall skulle jag också göra det..!

Det är söndagkväll, klockan är nästan halv sju. En massa skratt hörs från Michaelas stora, bruna rum. Det var meningen att hon och Daniel skulle plugga till matteprovet de har imorgon. Men det var inte så enkelt, eftersom båda två är trötta och inte har någon som helst lust att plugga. En liten stund senare blir det tyst i hela huset...


" Lystring, lystring! Kan jag få be om största möjliga tystnad! Vi har fått ett allvarligt problem! Motorn håller på att spränga, och ingen vet vad som finns att göra. Vi kommer troligtvis att... *BOOM!*


- *Host,host* Lever vi? frågar Michaela.
- Jag tror det, svarar Daniel med en tyst, hes röst.

Båda ser sig nyfiket omkring. Ungefär 100 meter ifrån dem till höger ser de ett stort brinnande flygplan på stranden. En väldans massa människor ligger livlösa på sanden, och runt dem finns massor med stora, röda fläckar av blod. Himlen är molnfri. Det är väldigt varmt, solen gassar på ön. De känner inte av en endaste vindpust. Från skogen hörs skränande ljud från x-antal apor.

- Vad i hela vida världen hände? undrar Michaela.
- Jag minns bara att alla passagerarna skrek och kacklade, de sprang runt omkring i hela planet som yra höns. Du spydde om över mig, varför vet jag inte...

Michaela tittar ner på Daniels tröja. Den är full av gröna spyor. Hon låter blicken fara neråt. Då märker hon att Daniels ben är full av blod.

- Här kan vi inte och glo på ditt blödande ben! Vi måste få det att sluta blöda så fort som möjligt!




Fortsättning följer imorgon, so stay close om du vill veta hur min novell slutar.. ;)

Godnatt gott folk!
/ Lotta